Högre utbildning: penningförvärv eller bildning?

Ett av Sveriges största och kanske enda genrebidrag till världslitteraturen är 1900-talets arbetarlitteratur. Denna genre skapades av de så kallade ”proletärfärfattarna” som debuterade under 1900-talets första hälft (t.ex. Moa Martinsson och Ivar Lo-Johansson numer kan vi läsa t.ex. Christain Lundberg och Elsie Johansson). Visserligen är proletärförfattare en problematisk term och många som ryms under begreppet vill inte inordnas däri, man vill helt enkelt inte bli benämnd som någon särart bland författarkollegor. Proletärförfattare var och är förstås riktiga författare och varför då bli förknippade med en social position och ett kollektiv baserat på klasstillhörighet. Men det visade sig att det fanns ett intresse för berättelser från just denna sociala position och om detta kollektivs projekt. Dessa erfarenheter av folkhemmet var unika, viktiga och hade aldrig förr beskrivits. Läs vidare »

Din offerkofta är politisk

Oh, min kropp, gör mig till en människa som alltid ställer frågor! /Franz Fanon, 1971

Det är första föreläsningen på sociologikursen. Studenterna tittar på mig. Några ser ut som levande frågetecken och undrar hur i helsike de någonsin ska förstå något. Andra rynkar på näsan och har ”flum!” skrivet över hela ansiktet. Vad spelar det för roll vad olika gubbar har sagt om symboler, klassamhället och den ökad reflexivitet hos den moderna människan!? Varför ska man lära sig att det finns något som heter emotionellt arbete?! Hade jag inte kunnat välja en vettigare utbildning?! Vad blir man om man studerar sån’t här?! Någon enstaka student verkar förstå vad jag pratar om. Läs vidare »

Hur blir man sociolog (och andra svåra frågor)?

I början av 2011 lät forskarna Niclas Berggren, Henrik Jordahl och Charlotta Stern publicera en undersökning av partisympatier bland svenska samhällsvetenskapliga forskare. Undersökningen kommenterades i en rad olika sammanhang där sociologer vid återkommande tillfällen pekades ut som en grupp med suspekta politiska sympatier. Under rubriken ”så röstar kvakademikerna” skriver ledarskribenten Per Gudmundson i raljerande ordalag att undersökningen i fråga visar att en stor del av sociologerna sympatiserar med vänsterpartiet. Med en analytisk skärpa som enbart en ledarskribent på Svenska Dagbladet kan frambringa frågar han sig sedan ”om man blir vänsterpartist av sociologin eller tvärtom”. Läs vidare »

Begäret försvann på en middag med Judith Butler

”Judith måste ha något att dricka!” En av landets mest framstående feministiska forskare rusade förbi mig och var på jakt efter ett glas rödvin åt Judith Butler som inte verkade vara särskilt förtjust i den Crémant de Bourgogne som serverades. Jag stod vid ett bord tillsammans med min kollega, smuttade på vinet och kände mig något smutsig efter att ha ätit ett par snittar med sparris och parmesan som var alldeles för kladdiga. Kort därefter fick kvällens hedersgäst sitt glas rödvin och runt henne började en rad ”särskilt inbjudna” gäster flockas. Jag funderade på den föreläsning som föregick middagsbjudningen i Nobelmuseets foajé och upplevde till min stora förvåning ett visst mått av likgiltighet. Det kändes som att något hade gått förlorat under denna eftermiddag. Läs vidare »

Forskningsprocesser och öppenhetens politik

I går samtalade jag med en universitetskollega om möjligheterna att använda sociala kanaler i forskningsprocessen. Jag berättade med stor entusiasm om hur jag förstår sociologerna.se som en möjlig plattform för att främja en popularisering av det sociologiska tänkandet samtidigt som det blir möjligt att härigenom låta forskare ge en inblick i en pågående forskningsprocess. Så långt möttes jag av positiva kommentarer och min kollega tycktes vara överens med mig om att detta var en god idé. När jag därefter berättade att jag kontinuerligt låter publicera ofärdiga kapitelutkast till min kommande bok möttes jag däremot av en stor förvåning (projektet har i korthet presenterats i ett tidigare inlägg). Min kollega såg frågande ut och tyckte sig vara tvungen att kontrollera att jag verkligen menade vad jag sade: ”du lägger alltså ut ofärdiga texter på nätet… som folk kan läsa… innan de är klara?” Läs vidare »

Teknologisk socialitet och bokskrivandets problem

Forskning leder oftast fram till någon form av textmaterial, till exempel en tidskriftsartikel eller en bok. Inte sällan är det ofta fråga om en relativt utdragen process eftersom forskningsprojektet först ska genomföras för att senare dokumenteras innan det att ett redaktionellt arbete tar vid som slutligen leder fram till att en bok kan lämna tryckpressarna. Under resans gång arbetar forskare ofta med att, i seminarieform, diskutera utkast till texten i fråga. Det är i sig kanske inte särskilt problematiskt men innebär ofta att det dröjer ganska lång tid från det att ett forskningsprojekt initieras till den stund då det kan redovisas. För att komma tillrätta med detta tidsproblem har jag valt att arbeta på ett annat sätt genom att kontinuerligt publicera kapitelutkast på nätet. Ett utkast av det första kapitlet publicerades för ungefär tre månader sedan och jag hoppas snart kunna publicera ytterligare ett. Efter att ha varit publicerad i ungefär tre månader visar det sig att drygt 1000 personer har läst texten (eller åtminstone kikat på den). Som framgår av bilden (klicka för full storlek) går det dessutom att ta fram information om vilka slags sökningar som har lett fram till att texten hittas.  Läs vidare »