Julklappen

Vad är viktigast med julen, som vi idag känner den? Ett förslag: julklappen. I den inslagna presenten under granen är kanske julens essens inslagen, alltså i bemärkelsen paketerad och ”intryckt” av samhällets deltagare. I julklappen förläggs nästintill ett överflöd av betydelser, känslor och värderingar: givmildhet, tacksamhet, lyx och extravagans men också besvikelse och skam (om klappen inte uppskattas).  Läs vidare »

Kletiga relationer

”Umgås bara med de i släkten du gillar!” Denna uppmaning yttras ibland av en äldre släkting till mig, i tal till brudparet under bröllopsfester. Ett modigt tema för ett bröllopstal måste man säga. Bröllop är en manifestation för sammanhållande och länkande, av två individer och av två släkter, då de flesta helst bara vill tänka på det vackra och fina, på rosaskimrande bilder av glada och uppslupna familjemiddagar… Att då offentligt våga peka på det faktum att familje- och släktband ibland innebär tvingande och känslomässigt jobbiga (rent ut sagt urjobbiga) umgängen är minst sagt radikalt. Men det är också befriande (tycker i alla fall jag) att få höra att det finns en möjlig väg ut: du behöver faktiskt inte umgås med de du inte gillar. Men hur enkelt är det egentligen att välja bort familje- och släktrelationer? Läs vidare »

Nya Facebook och sammanträffandets autenticitet

Mannen på scenen presenterar sig som Mark Zuckerberg och har något uppenbart galet i sin blick när han öppnar upp konferensen F8. Vi ska förändra universum, säger han och klargör att den autentiska identiteten numera står i centrum. En större öppenhet är att vänta och den delningskultur som ofta förknippas med Facebook är ingenting mot vad som komma skall. Det visar sig snabbt att mannen på scenen egentligen är komikern Andy Samberg och när den riktige Zuckerberg stegar in på scenen är det som om vi har har att göra med ett förkroppsligande av de omvandlingar som nätet har genomgått under senare år: från lekfull fejk till allvar och autenticitet.

Läs vidare »

Prata om känslor

”Hon behöver få hjälp att sätta ord på sina känslor”. Det var utvecklingssamtal på dagis för en tid sedan och jag och partnern uppmanades av de välvilliga pedagogerna att prata mer om känslor med vår 3-åring. Det skulle underlätta för henne menade man, hjälpa henne att hantera de ganska frekventa vredesutbrotten. Så klart handlade det inte bara om att underlätta för henne, utan också om att underlätta för oss vuxna som finns runt om kring henne. Vredesutbrott är rätt jobbiga som alla vet. Läs vidare »

Nätporr och det förlösande kapitalet

En naken slank man med en glödande cigarett i mungipan och en halvt erigerad penis i sin hand stirrar lystet in i kameran. Tittar han på andra som låter kabla ut bilder av sina nakna kroppar eller granskar han alla de anonyma alias som betraktar honom? Läser han kanske uppmaningar och utrop från de hundratals åskådare som har valt att besöka just hans privata rum? Jag befinner mig på fältarbete i en del av webben som idag ofta tycks vara vara bortglömd i den offentliga (och överdrivet städade) diskussionen: den där porr och köttsliga lustar fortfarande frodas. Läs vidare »

Lögnaktiga småttingar

Men, hur kan du intervjua barn? Ska man inte undvika det? Barn ljuger ju så mycket.

När jag berättar om mitt pågående forskningsprojekt, där jag tar utgångspunkt i barns berättelser om omsorg, möts jag ofta av reaktioner av just denna typ, inte sällan från kollegor eller andra väl insatta i samhällsvetenskaplig kvalitativ forskning. Det har fått mig att fundera över bilden av barnet i samhället idag, liksom hur detta påverkar forskningen och den kunskap vi producerar. Läs vidare »

Garfinkel är död – länge leve Garfinkel

Jag har länge varit förtjust i etnometodologi, denna sociologins subversiva trickster som tycks göra allting fel. Få verkar dela min inställning. Etnometodologi betraktas som inåtvänt, kryptiskt, bagatellartat, intetsägande och lönlöst.

Och vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt. Etnometodologin ställer inte upp några hypoteser som kan testas, den formulerar ingen behändig begreppsapparat, ingen metod i stil med ”gör först A, sedan B och därefter C”, ingen teori i stil med ”samhället består av…” och det är svårt att förstå vad den har kommit fram till. Läs vidare »

Reflexiva är vi allihopa

Så lyckas du i karriären, med kärleken, i föräldraskapet, med husrenoveringen. Vi omges idag hela tiden av budskap om möjligheten att få det bättre. Möjligheten att forma ditt liv. Och det är du och ingen annan som gör det.

Om detta har det tänkts och skrivits mycket inom sociologisk forskning. Thomas Ziehe talar om den ökade görbarheten, Thomas Johansson om makeovermani, om självhjälpskultur, plastikkirurgi och curlingföräldrarskap. Jag själv har skrivit om populärterapeutisk kultur för par och om hur (könsstereotypa) ideal om ”goda par” reproduceras tack vare tron på att allt är möjligt bara du gör ditt pararbete. Läs vidare »

”The trailer stigma” och annan bostadsstämpling

Det var nog fler än jag som först tänkte ”typiskt amerikanskt” när den Florida-baserade sociologen Margarethe Kusenbach talade i Lund häromveckan. Ämnet var så kallade mobila hem eller trailer parks i USA och det stigma som invånarna där tvingas hantera.

Omkring 18 miljoner amerikaner bor i mobila hem, det vill säga ett slags husvagnsbaserade bostäder i varierande skick (bostäderna är sällan särskilt mobila mer än till namnet). I Florida rör det sig om var tolfte invånare. Och stigmat är förhållandevis tydligt i populärkultur och medier: smutsigt, trångt, fattigt, alkohol, droger, white trash. Läs vidare »

Sekulära pophögtider och anomiska rymdliftare

Onsdagen 25/5-2011 var det inte bara utbetalning av löner och studiemedel. Runt om i världen firades även International Towel Day. En högtid till minne av författaren Douglas Adams och hans rymdepos Liftarens Guide till Galaxen. Eftersom min umgängeskrets har en relativt hög ”nördprocent” fylldes, föga förvånande, mitt facebookflöde av meddelanden som ”Don’t Panic”, ”42” m.m. som alla syftar till innehållet i rymdeposet.

Jag lockas att betrakta dessa nya, eller ”nyfirade”, högtider som rationaliseringar. Det avkrävs människor mer och mer individuellt ansvar i dagens samhälle och firandet, framför allt inmundigande av god mat och dryck, har historiskt sett haft en syndighetsstämpel på sig, i Luthersk tradition. Högtider har i det systemet varit,  i viss mån, helgade från denna syndighetsstämpel. Läs vidare »