David Wästerfors

Det jag uppskattar mest med sociologi är den sökande och undrande hållningen, helst i kombination med detaljerad empirisk inblick i relativt okända världar eller sammanhang – eller, för den delen, relativt kända världar och sammanhang som betraktas på alternativa sätt.

Ibland har jag försökt uppmärksamma en viss situation, till exempel ungdomar med funktionsnedsättningar som spelar tv- och datorspel. Ibland har jag snarare uppmärksammat ett fenomen, till exempel konflikter på behandlingshem.

I samtliga fall har jag försökt skapa sociologi av iakttagelser och yttranden. Hur kan fenomenet F förstås som ett socialt fenomen? Hur kan situationen S förklaras som en samhällelig situation?

Sociologi är en kampglad vetenskap på det sättet att den gärna invänder mot slentrianmässiga uppfattningar (och studerar sådana uppfattningar). Världen och människan är social på vidare och mer djupgående sätt än man vid första anblicken kan ana.

Teoretiskt vill jag utveckla interaktionistiska, etnometodologiska, konstruktionistiska, kultursociologiska och socialpsykologiska perspektiv. Jag vill även kommentera eller utveckla kriminologiska teorier, det vill säga teorier om brott och social kontroll, i sådana riktningar.

Jag är docent i sociologi och arbetar som biträdande lektor vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet. För att ta del av det jag har skrivit kan du titta på min publikationsförteckning och bläddra bland de inlägg jag har skrivit för sociologerna.

Metodologiskt använder jag gärna intervjuer, dokument och fältanteckningar. Som ideal föreställer jag mig ett slags reporter som inte har lika bråttom som mediernas reportrar, en besökare som kommer tillbaka, följer med, stannar kvar, lyssnar, samlar intryck och funderar.

Sociologer är duktiga på att formulera enkla saker på svåra sätt när de egentligen borde göra motsatsen: formulera det svåra enkelt (utan att förenkla). Målet borde vara, som Randall Collins har beskrivit det, en icke-uppenbar sociologi, en överraskande analys.

Dit når man minsann inte alla dagar. Och den som gör det har sällan arbetat alldeles ensam.

Print Friendly