Lögnaktiga småttingar

Men, hur kan du intervjua barn? Ska man inte undvika det? Barn ljuger ju så mycket.

När jag berättar om mitt pågående forskningsprojekt, där jag tar utgångspunkt i barns berättelser om omsorg, möts jag ofta av reaktioner av just denna typ, inte sällan från kollegor eller andra väl insatta i samhällsvetenskaplig kvalitativ forskning. Det har fått mig att fundera över bilden av barnet i samhället idag, liksom hur detta påverkar forskningen och den kunskap vi producerar. Läs vidare »

Din offerkofta är politisk

Oh, min kropp, gör mig till en människa som alltid ställer frågor! /Franz Fanon, 1971

Det är första föreläsningen på sociologikursen. Studenterna tittar på mig. Några ser ut som levande frågetecken och undrar hur i helsike de någonsin ska förstå något. Andra rynkar på näsan och har ”flum!” skrivet över hela ansiktet. Vad spelar det för roll vad olika gubbar har sagt om symboler, klassamhället och den ökad reflexivitet hos den moderna människan!? Varför ska man lära sig att det finns något som heter emotionellt arbete?! Hade jag inte kunnat välja en vettigare utbildning?! Vad blir man om man studerar sån’t här?! Någon enstaka student verkar förstå vad jag pratar om. Läs vidare »

Garfinkel är död – länge leve Garfinkel

Jag har länge varit förtjust i etnometodologi, denna sociologins subversiva trickster som tycks göra allting fel. Få verkar dela min inställning. Etnometodologi betraktas som inåtvänt, kryptiskt, bagatellartat, intetsägande och lönlöst.

Och vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt. Etnometodologin ställer inte upp några hypoteser som kan testas, den formulerar ingen behändig begreppsapparat, ingen metod i stil med ”gör först A, sedan B och därefter C”, ingen teori i stil med ”samhället består av…” och det är svårt att förstå vad den har kommit fram till. Läs vidare »

Reflexiva är vi allihopa

Så lyckas du i karriären, med kärleken, i föräldraskapet, med husrenoveringen. Vi omges idag hela tiden av budskap om möjligheten att få det bättre. Möjligheten att forma ditt liv. Och det är du och ingen annan som gör det.

Om detta har det tänkts och skrivits mycket inom sociologisk forskning. Thomas Ziehe talar om den ökade görbarheten, Thomas Johansson om makeovermani, om självhjälpskultur, plastikkirurgi och curlingföräldrarskap. Jag själv har skrivit om populärterapeutisk kultur för par och om hur (könsstereotypa) ideal om ”goda par” reproduceras tack vare tron på att allt är möjligt bara du gör ditt pararbete. Läs vidare »

  1. 1
  2. 2