Din offerkofta är politisk

Oh, min kropp, gör mig till en människa som alltid ställer frågor! /Franz Fanon, 1971

Det är första föreläsningen på sociologikursen. Studenterna tittar på mig. Några ser ut som levande frågetecken och undrar hur i helsike de någonsin ska förstå något. Andra rynkar på näsan och har ”flum!” skrivet över hela ansiktet. Vad spelar det för roll vad olika gubbar har sagt om symboler, klassamhället och den ökad reflexivitet hos den moderna människan!? Varför ska man lära sig att det finns något som heter emotionellt arbete?! Hade jag inte kunnat välja en vettigare utbildning?! Vad blir man om man studerar sån’t här?! Någon enstaka student verkar förstå vad jag pratar om. Läs vidare »

Garfinkel är död – länge leve Garfinkel

Jag har länge varit förtjust i etnometodologi, denna sociologins subversiva trickster som tycks göra allting fel. Få verkar dela min inställning. Etnometodologi betraktas som inåtvänt, kryptiskt, bagatellartat, intetsägande och lönlöst.

Och vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt. Etnometodologin ställer inte upp några hypoteser som kan testas, den formulerar ingen behändig begreppsapparat, ingen metod i stil med ”gör först A, sedan B och därefter C”, ingen teori i stil med ”samhället består av…” och det är svårt att förstå vad den har kommit fram till. Läs vidare »

Vad är egentligen nytt med Google Wallet?

För några dagar sedan släppte Google-bloggen information om att Google Wallet – en betaltjänst för smartphones – har haft sin första offentliga betatest. Att ha plånboken i mobilen är dock inget nyskapande för betalningsprocessen vill jag hävda, men däremot är möjligheterna att förse konsumenten med information och samla in densamma om konsumenten revolutionerade.
Läs vidare »

Hur blir man sociolog (och andra svåra frågor)?

I början av 2011 lät forskarna Niclas Berggren, Henrik Jordahl och Charlotta Stern publicera en undersökning av partisympatier bland svenska samhällsvetenskapliga forskare. Undersökningen kommenterades i en rad olika sammanhang där sociologer vid återkommande tillfällen pekades ut som en grupp med suspekta politiska sympatier. Under rubriken ”så röstar kvakademikerna” skriver ledarskribenten Per Gudmundson i raljerande ordalag att undersökningen i fråga visar att en stor del av sociologerna sympatiserar med vänsterpartiet. Med en analytisk skärpa som enbart en ledarskribent på Svenska Dagbladet kan frambringa frågar han sig sedan ”om man blir vänsterpartist av sociologin eller tvärtom”. Läs vidare »

”The trailer stigma” och annan bostadsstämpling

Det var nog fler än jag som först tänkte ”typiskt amerikanskt” när den Florida-baserade sociologen Margarethe Kusenbach talade i Lund häromveckan. Ämnet var så kallade mobila hem eller trailer parks i USA och det stigma som invånarna där tvingas hantera.

Omkring 18 miljoner amerikaner bor i mobila hem, det vill säga ett slags husvagnsbaserade bostäder i varierande skick (bostäderna är sällan särskilt mobila mer än till namnet). I Florida rör det sig om var tolfte invånare. Och stigmat är förhållandevis tydligt i populärkultur och medier: smutsigt, trångt, fattigt, alkohol, droger, white trash. Läs vidare »

Begäret försvann på en middag med Judith Butler

”Judith måste ha något att dricka!” En av landets mest framstående feministiska forskare rusade förbi mig och var på jakt efter ett glas rödvin åt Judith Butler som inte verkade vara särskilt förtjust i den Crémant de Bourgogne som serverades. Jag stod vid ett bord tillsammans med min kollega, smuttade på vinet och kände mig något smutsig efter att ha ätit ett par snittar med sparris och parmesan som var alldeles för kladdiga. Kort därefter fick kvällens hedersgäst sitt glas rödvin och runt henne började en rad ”särskilt inbjudna” gäster flockas. Jag funderade på den föreläsning som föregick middagsbjudningen i Nobelmuseets foajé och upplevde till min stora förvåning ett visst mått av likgiltighet. Det kändes som att något hade gått förlorat under denna eftermiddag. Läs vidare »

Sekulära pophögtider och anomiska rymdliftare

Onsdagen 25/5-2011 var det inte bara utbetalning av löner och studiemedel. Runt om i världen firades även International Towel Day. En högtid till minne av författaren Douglas Adams och hans rymdepos Liftarens Guide till Galaxen. Eftersom min umgängeskrets har en relativt hög ”nördprocent” fylldes, föga förvånande, mitt facebookflöde av meddelanden som ”Don’t Panic”, ”42” m.m. som alla syftar till innehållet i rymdeposet.

Jag lockas att betrakta dessa nya, eller ”nyfirade”, högtider som rationaliseringar. Det avkrävs människor mer och mer individuellt ansvar i dagens samhälle och firandet, framför allt inmundigande av god mat och dryck, har historiskt sett haft en syndighetsstämpel på sig, i Luthersk tradition. Högtider har i det systemet varit,  i viss mån, helgade från denna syndighetsstämpel. Läs vidare »

Välfärdssamhället och konspirationsteorins sociologi

En vänsterintellektuell konspirationsteori som får det att slå gnistor om foliehattarna” är den metafor som DNs Petter Birgersson använder för att beskriva tidningen Arenas senaste ledare Medelklassens självbedrägeri, författad av Petter Larsson, som behandlar varför medelklassen övergett idén om välfärdsstaten. Ett dygn efter Birgerssons ledare publiceras två artiklar om svensk vård på DN.se. I kölvattnet av den senaste tidens hårda kritik mot SOS Alarm framkommer i dem den föga förvånande informationen att den som ”ligger på” och har orken att tjata också får vård snabbare. Dessa två spår sammanfaller i mina tankar om välfärdssamhällets status idag, och den status av naiv utopi och närmast vanföreställning som vissa opinionsbildare vill tillskriva det. Läs vidare »

När Spara slösar: Ofrihetens överflöd

Jag vet inte hur många läsare som i grundskolan tilldelades tidningen Lyckoslanten. Denna tidning delades ut av dåvarande Sparbanken till skolelever i åldrarna 9-12 år, i syfte att uppmuntra sparande och ett rationellt ekonomiskt sinne. Ett av tidningens inslag, och som i ärlighetens namn är det enda jag minns av den, var serien Spara och Slösa. Enkelt sammanfattat så lärde serien läsaren att Slösa använde sina pengar lättvindigt medan Spara var rationell, planerad och den som blev vinnaren i slutet. Givetvis var Spara blond och proper medan Slösa var mörkhårig och fåfäng. Läs vidare »

Sociologerna är på gång.

Just nu ser den här sajten ganska rörig ut eftersom vi håller på att få den att fungera. Inom kort kommer ett antal sociologer, med samtiden som destination och föremål för granskning, att börja blogga här.

  1. 1
  2. 2