Den bevarande hacktivismens politiska sociologi

Jag hör ofta att internet måste ”bevaras”, eller ”återföras till vad det en gång var”: ett utrymme för vissa s.k. ”early adopters” och ”power users”, där de i egenskap av teknikintresserade och teknikkunniga kunde sätta upp spelreglerna själva. Detta började, något tillspetsat, hotas när den ”vanlige” och den ”ointresserade” användaren tog plats på internet – och storföretagen följde efter i hopp om ekonomisk vinst. Läs vidare »

Mat med klass

När disputationen var slut och Terese Anving – författare till Måltidens paradoxer – hade fått sin ytterst välförtjänta titel var jag nästan ledig för dagen. Det var fredag och vår i luften. Jag var fri att tänka på annat än mat, klass och kön.

Det hjälpte inte. Särskilt mat och klass bet sig fast, av någon anledning. (Jag tycker det är ett fint betyg för en avhandling.) Eller rättare sagt: anledningar.

Läs vidare »

Nyårslöftets sociologi: lagbrottets njutning

”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten; mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö…” Det är en väletablerad tradition att låta Alfred Tennysons Nyårsklockan reciteras från Skansen vid nyårsnattens tolvslag. Det nya rings in och det gamla rings ut ”i årets första, skälvande minut”. Att röra sig från gammalt till nytt, från dåtid till framtid är för många förknippat med ett hopp om förändring. Sällan går det att skåda reklam för rökavvänjningsprodukter och allehanda dietmetoder som under årets sista dagar. Det är ett välkänt faktum att det med inringningen av det nya året avges löften på kors och tvärs. I ruset av bubblande vin och i takt med nyårsraketernas smattrande hävdas med bestämdhet att ett nytt liv ska börja. Kanske är det inte särskilt märkvärdigt med tanke på att månaden Januari har fått sitt namn efter guden Janus som i romersk mytologi avbildas med två spegelvända ansikten; ett med blicken mot framtiden och ett annat som blickar tillbaka på det förflutna. När det kommer till nyårslöften tycks detta janusansikte vara ett minne blott med tanke på att vi hellre blickar mot framtiden än skådar det förflutna och de brutna nyårslöften som där ligger på hög.  Läs vidare »

Julklappen

Vad är viktigast med julen, som vi idag känner den? Ett förslag: julklappen. I den inslagna presenten under granen är kanske julens essens inslagen, alltså i bemärkelsen paketerad och ”intryckt” av samhällets deltagare. I julklappen förläggs nästintill ett överflöd av betydelser, känslor och värderingar: givmildhet, tacksamhet, lyx och extravagans men också besvikelse och skam (om klappen inte uppskattas).  Läs vidare »

De neongröna västarnas land

Om hösten, då mörkret bäddar in oss allt tidigare om kvällarna, dyker de upp i sina neongröna västar. Joggarna, cyklisterna, hundägarna, ja till och med stavgångarna söker inte skydd av mörkret utan gör motstånd både mot det och mot spekulationer om varför de befinner sig där. De är helt enkelt bekymmerslösa i sina anspråk på att inta staden. Men i takt med att de blir fler blir vi andra, vi utan västar, ständigt mer ifrågasatta när vi tar oss fram i mörkret. I aktuella kampanjer uttrycks detta ännu skarpare: syns du inte, så finns du inte. Läs vidare »

Kletiga relationer

”Umgås bara med de i släkten du gillar!” Denna uppmaning yttras ibland av en äldre släkting till mig, i tal till brudparet under bröllopsfester. Ett modigt tema för ett bröllopstal måste man säga. Bröllop är en manifestation för sammanhållande och länkande, av två individer och av två släkter, då de flesta helst bara vill tänka på det vackra och fina, på rosaskimrande bilder av glada och uppslupna familjemiddagar… Att då offentligt våga peka på det faktum att familje- och släktband ibland innebär tvingande och känslomässigt jobbiga (rent ut sagt urjobbiga) umgängen är minst sagt radikalt. Men det är också befriande (tycker i alla fall jag) att få höra att det finns en möjlig väg ut: du behöver faktiskt inte umgås med de du inte gillar. Men hur enkelt är det egentligen att välja bort familje- och släktrelationer? Läs vidare »

En sociologisk kritik av konceptet postdigitalitet

Om en kontakt formeras över t.ex. twitter, telefon eller i kaffekön på X2000 verkar inte vara relevant. Det verkar som att vi inte bryr oss om var den sociala interaktionen äger rum. Under den senaste tiden har jag utfört ett antal intervjuer med egenföretagare, i syfte att undersöka relationen mellan varumärke och privat identitet i deras användning av sociala medier. Under dessa intervjuer har ett antal trender framkommit som dominerande. En av dem är att mediet, och framför allt dess eventuella digitalitet, ignoreras. Å ena sidan kan detta betraktas som att samhället går i en postdigital riktning, å andra sidan kan det betraktas som den raka motsatsen. Oavsett visar det på att det är dags att börja avskaffa suffixen på ”Web” och börja betrakta internet som kultur- och samhällsintegrerat. Läs vidare »

Google+ och Facebook: Två digitala samhällsformer

För c:a två månader sedan fick jag ett mail med en inbjudan till Google+ (G+). Utan att egentligen veta vad det gick ut på kopplade jag samman mitt Gmail-konto med G+. Den här texten kommer behandla övergången mellan två sociala medier, eller sociala nätverksplatser, min översättning av danah boyds begrepp ”social network sites”. Likaså handlar det om att ta ställning mellan två av internets giganter, Google och Facebook (FB), samt hur olika syn på digital socialitet, relationer och aktörer kan komma att avgöra vem som använder vilken social nätverksplats i framtiden, och varför den används.

Läs vidare »

Högre utbildning: penningförvärv eller bildning?

Ett av Sveriges största och kanske enda genrebidrag till världslitteraturen är 1900-talets arbetarlitteratur. Denna genre skapades av de så kallade ”proletärfärfattarna” som debuterade under 1900-talets första hälft (t.ex. Moa Martinsson och Ivar Lo-Johansson numer kan vi läsa t.ex. Christain Lundberg och Elsie Johansson). Visserligen är proletärförfattare en problematisk term och många som ryms under begreppet vill inte inordnas däri, man vill helt enkelt inte bli benämnd som någon särart bland författarkollegor. Proletärförfattare var och är förstås riktiga författare och varför då bli förknippade med en social position och ett kollektiv baserat på klasstillhörighet. Men det visade sig att det fanns ett intresse för berättelser från just denna sociala position och om detta kollektivs projekt. Dessa erfarenheter av folkhemmet var unika, viktiga och hade aldrig förr beskrivits. Läs vidare »

Lögnaktiga småttingar

Men, hur kan du intervjua barn? Ska man inte undvika det? Barn ljuger ju så mycket.

När jag berättar om mitt pågående forskningsprojekt, där jag tar utgångspunkt i barns berättelser om omsorg, möts jag ofta av reaktioner av just denna typ, inte sällan från kollegor eller andra väl insatta i samhällsvetenskaplig kvalitativ forskning. Det har fått mig att fundera över bilden av barnet i samhället idag, liksom hur detta påverkar forskningen och den kunskap vi producerar. Läs vidare »

  1. 1
  2. 2