Stickande funderingar

Sedan jag stickade mina första centimeter i den bruna manchestersoffan i Finspång i början av 80-talet har innebörden av stickning och handarbete förändrats. Det som då var en vardagssyssla har via ”totalt ute” gått till att nu vara ett uttryck för såväl för ”förfiiining” som politiskt motstånd. När jag var liten stickade min mamma jämt, liksom min farmor och faster. Ute i solen, framför TV:n, på tåget växte det fram tröjor, strumpor, västar och vantar i deras respektive stilar och design. Därtill kom virkade gardiner, broderade dukar och annat smått och gått. De hade alltid något projekt på gång. Själv virkade jag kulpåsar som jag sålde till mina klasskompisar för fem kronor styck, och otaliga grytlappar. Trettio år senare har jag äntligen lärt mig att sticka strumphälar (hurra!) och går och känner på garnerna i garnaffären och drömmer om framtida kreationer. Läs vidare »

Din offerkofta är politisk

Oh, min kropp, gör mig till en människa som alltid ställer frågor! /Franz Fanon, 1971

Det är första föreläsningen på sociologikursen. Studenterna tittar på mig. Några ser ut som levande frågetecken och undrar hur i helsike de någonsin ska förstå något. Andra rynkar på näsan och har ”flum!” skrivet över hela ansiktet. Vad spelar det för roll vad olika gubbar har sagt om symboler, klassamhället och den ökad reflexivitet hos den moderna människan!? Varför ska man lära sig att det finns något som heter emotionellt arbete?! Hade jag inte kunnat välja en vettigare utbildning?! Vad blir man om man studerar sån’t här?! Någon enstaka student verkar förstå vad jag pratar om. Läs vidare »