Egenföretagare: två sorters användare

nightmarket

Man kan inte dra alla egenföretagare i sociala medier över en kant. Det säger nog sig självt. Likaså måste sociala medier utformas för att passa en stor grupp av egenföretagare, om det ska vara välfungerande kanaler för marknadsföring och PR. Det är i denna problemsituation mitt inlägg kommer reda. 

I Erving Goffmans sociologi om självpresentation skriver han följande:

När individen inte tror på sitt eget agerande och inte har något djupare intresse för sina åhörares uppfattning kan vi beteckna honom som ‘cynisk’ och reservera uppfattningen ‘uppriktig’ för de individer som tror på det intryck som skapas av deras framträdande eller agerande. (2006[1974/1959]:25)

Tro bör här närmast tolkas som ”övertygelse om att agerandet presenterar mitt genuina jag” och det djupare intresset bör förstås snarast som att den ‘cyniske’ saknar ett genuint engagemang för presentationens mottagande som en del av sitt upplevda ”jag”. Han påpekar dock att han ”har antytt två extremfall: en individ kan bli helt duperad av sitt eget agerande eller ha en helt cynisk inställning till det” (Ibid: 26).

Det finns en grupp med egenföretagare som är otroligt starka och välanpassade i sin användning av sociala medier. De gör relativt liten skillnad på sin privata och sin kommersiella användning, och de tycker att det är roligt, naturligt och meningsfullt med sociala medier i vardagen. Det är en genuin del av vardagen. Jag kallar dem ”uppriktiga”.

Den andra gruppen upplever närmast det motsatta. Sociala medier är ett strategiskt val för marknadsföring som egentligen inte känns sådär väldigt bekvämt. Det är något som avhandlas på mer eller mindre strikt arbetstid och det används utifrån en strategisk idé om ”hur andra gör” eller ”har sagt att man ska göra”. Den här gruppen upplevde i högre utsträckning stress och känslor av meningslöshet i samband med sin användning. Jag kallar dem ”strategiska”, ett ord jag tycker bättre beskriver min tolkning av Goffmans begrepp ‘cynisk’.

Som framgår så är den första gruppen säker i sin användning eftersom den upplever att sociala medier är en naturlig del av deras vardag – oberoende av om de skulle vara egenföretagare eller inte. De strategiska däremot skulle kanske annars inte vara aktiva i sociala medier över huvud taget. Det som fördes fram som problem med sociala medier var att det var tidskrävande, bara fokuserade på ”skryt”, oengagerade och ”ett nödvändigt ont”.

Jag frågade mig då – hur kan man stärka den här gruppen? Det svar som framstod som rimligast var att försöka homogenisera de sociala medierna mer över användargrupperna. Att den grupp som är genuin har ett stort inflytande över utvecklingen av de sociala medierna, och intresse av att vara det. – s.k. ”power users”. Det är deras bakgård. De strategiska egenföretagarna försöker agera som på ”framgården” men det går ganska dåligt. Kan det därför kanske finnas en lösning där sociala medier blir en hybrid av dessa båda gårdar?

En sådan gård måste då, menar jag, fokusera på sociala medier som infrastrukturlösningar – kommunikationsverktyg. Idag finns det t.ex. på Facebook mycket som är till för att vi ska lockas stanna kvar och ”döda tid” på sidan genom att hela tiden ges tips på hur vi ska klicka oss vidare, mängder med integrerade spel, och kunskaps- och intressekrav för att få insikt i vem som faktiskt kan läsa det som skrivs, beroende på var och hur man skriver det. Frågor om arbetsmiljön i sociala medier måste lyftas fram och det faktum att användaren inte betalar pengar för dem kan inte ursäkta en undermålig socio-digital arbetsmiljö. Givetvis är ingen egenföretagare som person helt och hållet strategisk eller genuin, men dess vanor och erfarenheter har en tendens att hamna i antingen den ena eller den andra kategorin.

Post skriptum          

Nyligen avslutade jag min mastersuppsats vid sociologiska institutionen på Umeå universitet. I väntan på det slutliga betyget skriver jag ett första inlägg om vad jag kommit fram till under höstens forskning. Jag har undersökt hur relationen mellan privat och företagsmässig användning av sociala medier har fungerat för egenföretagare. Syftet med det var att hitta möjligheter att stärka egenföretagares position i sociala medier samt att utveckla sociologiska teorier om egenföretagande och sociala medier.

Jag använde mig av kvalitativa intervjuer för att samla in materialet och de sociologiska teorier som utgjorde ramverket för min analys var Erving Goffmans teori om självpresentation i vardagen, Manuel Castells teorier om nätverkssamhället, samt begreppet livsföring från Max Weber (aktualiserat av Carl-Göran Heidegren m.fl.).

Print Friendly

Vad andra säger

  1. Nils Ivar Tenmann Feb 14, 2012 vid 17:07 #

    Först något förbryllande mig: ”… dra alla över en kant”. Avser du någon annan mening än ”att dra alla över en kam”?

    Att jag presenterar mig i sammanhanget är inte utan betydelse i sak, men hänvisar till facebook av uttrymmets skäl, dock sammanfattningsvis; är jag 67 år, pensionerad hantverkare inom bygge och, låt säga, retorik som ”uttryckandets vetenskap”, (med observerbar betoning av handlingens verbform).

    Det är begreppsligen i min värld en skillnad inom ordet ”handling”, likt som, översättningen av ”praxis” och ”poesis” till ”handling” – ”görat” – ”målet” eller från ”början” till ”göromålet”. Men alltså inte, alltid, översättbart till ”orsak/verkan” utan mer en ”verkans-verkande”, alltså inte, alltid förstått så, att ”avsikten” sätter ”görat” i sjäva ”verket” utan ”handlingar-händer” ”verksamheten” som ”menandets” ”avsikt” i och med ”uttrycket”.
    ”Handling”/”mening” är två sidor av samma mynt. Min lärofader José Luis Ramirez sammanfattar:

    ”Handling är det omedvetet medvetna.”

    Denna presentation bör antyda ett etiskt meddelande.

    Hit har mitt ansvar svarat an till ordet ”självpresentation”. Men begreppsligen vet jag inte vem Goffman är och vad han teortiskt menar, i och med, (och eventuellt om), sitt retoriskt/etiska handlings uttryck.
    Men ”själv” och ”presentation” är ju bekanta ord och jag får utgå ifrån ordens förgivettagna innebörd för min tolknings vardagslek och nät verkande samtal om en möjlig översättning av ordet ”nätverkssamhället”, vars begreppsliga glasögon genom Castells teorier jag heller inte är bekant med.
    Lika lite, är synd att säga, men inget just om Webers ”livsföring” känner jag begreppsligen till. Men alla ”för” vi oss genom ”livet” påverkade av ”avförtrollningen” och ”järnburens” metaforer medvetet eller omedvetet.

    Hur tycker du jag uppför mig? Om du ser min presentation genom glasögonen ”egenföretagare”, i min egen företagsamhet genom det förtripplade ”språkrörens” förmedling av denna avhandling?

    ”Uppriktigt” eller ”strategiskt”? Både och eller varken? Uppriktigt sagt i beskrivning, tycker jag du gjort en bra, mer uppriktigt ärligare och mot studieobjekten hänsynsfullare, översättning av Goffmans riskabelt cyniskt sårande glasögon.

    Men uppriktigt sagt, undandrar du dig(inte) ett samtal dia logos med dem om dem i den objektivering du själv gör i beskrivningen av den ”strategiska” studiegruppen ”egenföretagare”? Jag ställer frågan dels, som generaliserad kritisk mot samhällsvetenskap som sådan, väl medveten om den kunskapsregim som råder inom akademien, och dels, med tanke på metodologiska handlingsgrepp som s. k. ”aktionsforskning”, ”deltagande obs” eller ”medverkande deltagare”. ”Nätverkande forskning”, finns det någon sådan verksamhet – tillexempel?

    ”Egenföretagare” är ju ett någorlunda välkänt allmänbegrepp. Ändå blir jag lite osäker på om du med dessa glasögon ser bara ensamföretag eller även mindre småföretag med anställda. Jag undrar också om gruppen ”uppriktiga” innehåller människor som har en ”livsföring” som självgestaltade ”varumärkesdesigners”?

    Om jag översätter ”egenföretagare” till ”ensamföretagare” är det för att i den begreppsgestalten konkretisera min (real-) utopiska bild och förhoppning om vad internet som ”språkrör” och dominerande ”re- och produktionsförhållande” bär i sitt sköte. Min egna livserfarenhet som människa reducerad till arbetskraft för i huvudsak industri och byggsektorn, vill jag primärt beskriva som ett förhållande och en strid mellan två välkända rationalitetsformer. Habermas har sina uttryck ”praktiskt” och ”intrumentellt” förnuft, ”livsvärld” och ”systemvärld”.

    Jag talar hellre om ”självändamålslighet” och ”målrationelitet”.
    Som egenmäktig kontrollör och reglerare av dessa två dimensioner i livsverket ser jag egenföretagandets verkningar, genom internets ”infrastrukturer” och intranets ”språkrör”, som både ekonomins och politikens förenande gestalt, på en marknad i förvandling till konversationer där den ”osynliga handen” blivit en herrelös samhällsplanering. En fantasm! Till för mitt livsmod.

    José Luis Ramirez: ”Om retorikkunskapen är grundläggande för alla kunskaper och alla vetenskaper/…/ är den av ojämförligt värde för samhällsplanering eftersom samhällsplanering inte handlar om att ”bygga” samhällen (detta är byggkonstens uppgift), utan om att hantera begrepp och ord och skapa trovärdiga resonemang som kan hjälpa till att fatta goda beslut eller att på ett bra sätt organisera de aktiviteter som bidrar till samhällets uppbyggnad. /…/ Topikbegreppet i retorien motsvarar det man skulle kunna kalla för tankevanor (just vanor), perspektiv eller tankeparadigm. Min egen benämning är ”det förgivettagna” /…/ Topiken sätter fokus på det vi tänker Med, inte på vad vi tänker På. /…/ Topikforskningens betydelse i ett globaliserat samhälle där kulturgränserna och isoleringen av det ena tankesättet från det andra blir allt mer omöjliga.”
    (ur Rhetorica Scandinavica, Nr 31 2004)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>