De neongröna västarnas land

reflexvast

Om hösten, då mörkret bäddar in oss allt tidigare om kvällarna, dyker de upp i sina neongröna västar. Joggarna, cyklisterna, hundägarna, ja till och med stavgångarna söker inte skydd av mörkret utan gör motstånd både mot det och mot spekulationer om varför de befinner sig där. De är helt enkelt bekymmerslösa i sina anspråk på att inta staden. Men i takt med att de blir fler blir vi andra, vi utan västar, ständigt mer ifrågasatta när vi tar oss fram i mörkret. I aktuella kampanjer uttrycks detta ännu skarpare: syns du inte, så finns du inte.

Västbärarna gör anspråk på att synas och signalerar samtidigt till oss andra att de har legitima skäl till att befinna sig ute i mörkret, i staden, på den offentliga platsen. Den offentliga platsen är en alltmer otrygg miljö, vilket får som effekt att en närvaro där kan ifrågasättas. Vissa sysslor, som hundpromenad och motion, är hänvisade till den offentliga platsen och denna omständighet manifesteras med den neongröna västen. Andra, alltmer utdöende, sysslor som det spontana flanerandet, har svårt att hävda en legitimitet då otrygghet och risk alltmer förknippas med den offentliga platsen. Med denna instrumentella användning av den offentliga platsen går en kvalitet förlorad: det oväntade mötet. Detta möte har en demokratisk potential eftersom det kan vara gränsöverskridande mellan generationer, klasser och kultursfärer. För Hannah Arendt är den offentliga platsen politikens hemvist. Hemmet står utanför den politiska handlingssfären, det är endast i den offentliga miljön som ett möte kan ske kring det allmänna och där en gemensam handling kan ske som är befriad från egenintresset. En gemensam politisk handling kan enbart ske i det offentliga rummet, det ser vi bevis på inte minst i arabvärlden idag. Hemmet kan med ny teknik vara en sambandscentral och informationsspridare, men det politiska handlandet måste ske i offentligheten. Överger vi det offentliga rummet så förlorar vi samtidigt platsen för politiska handlingar.

Den självpåtagna funktion att synas som de neongröna västarna innebär blir till en ersättning för frånvaron av övervakningskameror. Övervakningskameran är istället internaliserad och kommer till uttryck i den otvetydiga syssla som hundpromenaden eller joggingrundan innebär. Med de neongröna västarna på förbinder sig bärarna att hålla sig till de förväntade handlingsmönster som förknippas med sysslan. De är ambassadörer för sin syssla och har ett egenintresse i att upprätthålla sysslans legitimitet på den offentliga platsen. Tvetydigheten lämnas till dem som inte syns. Vem har hört talas om en väskryckare i neongrön väst?

De neongröna västarna förknippas i de flesta länder främst med yrkeskategorier av olika slag (polis, räddningstjänsten, vägarbetare, renhållningspersonal etc) som med grälla färger vill freda sig från hetsig trafik. Men i Sverige sprider de sig. Själv har jag förnuftigt nog inhandlat en väst på det stora möbelvaruhuset, vilket sedan många år tillbaka har tagit på sig en beskyddande/uppfostrande roll gentemot sina kunder, parallellt med statens minskade engagemang på området. Men västen ligger kvar i bilen, ännu oanvänd. Funderar på att ta på den nästa gång jag cyklar hem från krogen. Eller kanske inte, förresten!

Print Friendly

Vad andra säger

  1. Patrik Chi Nov 30, 2011 vid 17:04 #

    Jo, jag undrar bara om det verkligen är sant att offentliga platser blivit otryggare?

    • Åke Nilsén Dec 7, 2011 vid 19:13 #

      Det är svårt att bedöma, men min tolkning av det ökade användandet av neongröna västar bland allmänheten är att det sker utifrån ett behov, inte bara av att synas i trafiken, utan även, av att markera sin rätt att vara där. Indirekt utgår jag då ifrån att den offentliga platsen blivit ett rum där en närvaro kan ifrågasättas just därför att det inte finns några formella begränsningar kring tillgängligheten. Detta i kontrast till olika psuedo-offentliga platser som t ex köpcentrum, dit en tillgänglighet potentiellt kan begränsas utifrån ägarnas preferenser.

  2. Jorun Nov 30, 2011 vid 19:55 #

    I Bryssel, där jag bor, har väldigt många cyklister gula reflexvästar på sig, oavsett tid på dygnet. Det är också lag på att ha reflexväst i bilen och att ta på sig den om man får motorstopp på lands- eller motorväg.

    Ett tunt men dock försvar mot bilarna som verkar vara de enda som helt oproblematiskt ser staden som sin.

  3. Anna Samuelsson Dec 6, 2011 vid 21:52 #

    Reflexer och västar är framför allt ett exempel på hur bilen blivit norm i samhällsplaneringen.

    • Åke Nilsén Dec 7, 2011 vid 19:29 #

      Ja, det är den funktionella förklaringen, dvs biltrafiken utgör ett hot mot mer sårbara medtrafikanter och dessa försöker skydda sig på olika sätt. Men denna företeelse tycker jag mig se en expansion av till platser och situationer som inte inramas av biltrafiken. De neongröna västarna får en betydelse som inte längre kan relateras till dess ursprungliga. Denna nya betydelse tolkar jag in i ett sammanhang där tillgången till den offentliga platsen står på spel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>