Finanskrisen – revisited 2011

wallstreet

Jag såg härförleden ännu ett försök till att förklara finanskrisen 2008 i form av den hyllade dokumentären Inside Job i regi av Charles H. Ferguson. Filmen försöker närmast hitta syndabockarna till krisen inom den federala finansövervakningsmyndigheten (därav titeln). Dessa drev, enligt filmmakarna, på en kommande finanskris på två sätt. Dels genom att underlåta att reglera marknaden för kreditförsäkringar (dvs. det var fritt fram att försäkra sig mot kreditförluster i vilken omfattning som helst, vilket bidrog till en ”falsk” trygghet och ökat risktagande). Och dels genom en höjning av taket för investmentbankernas skuldsättningsgrad (dvs. förhållandet mellan tillgångar och skulder, vilket påverkar möjligheten att vid behov reglera skulderna av egen kraft).

Filmen anknyter väl till den redan etablerade diskursen där aktörerna på utbudssidan granskas, endera i form av en kritik av alltför mycket inblandning av en reglerande och klåfingrig stat (den nyliberala falangen, i Sverige mest högljutt representerad av Johan Norberg) eller i form av en kritik av en alltför oreglerad och profithungrig finanssektor (den nykeynesianska falangen, som i Sverige främst uttrycks av Lars Pålsson Syll). Det är emellertid utbudssidan som står i fokus, dvs. främst den finansiella sektorn, men med en elementär kunskap om hur en marknadsekonomi fungerar, så följer den modellen av en kamp mellan aktörerna på utbudssidan om marknadsandelar. Den kreativitet som får näring av denna kamp (och som i aktuellt fall attraherade en mängd matematiker efter kalla krigets slut till en karriär inom den finansiella sektorn) hyllas vanligen som det kapitalistiska systemets stora behållning.

Men den marknadsekonomiskt bevandrade vet även att det krävs en motpart till utbudssidan för att en marknad skall uppstå, de som står för en efterfråga. Om vi tittar på efterfrågesidan så går det att konstatera att det fanns enorma mängder kapital som placerades i finansiella produkter, framför andra alternativ. Här finns det två olika områden att borra vidare i: dels var detta kapital kom ifrån, dvs. vilka aktörer var beredda att investera i denna sektor? och dels vilka produkter att investera i som valdes bort, dvs. vad hade alternativen varit om inte de finansiella produkterna funnits? Jag väljer att starta med den sista frågan eftersom den första tar större utrymme och i högre grad anknyter till vår egen vardag, vilken genomgått en förändring under de senaste 30 åren som kan sammanfattas med begreppet finansialisering.

Två omständigheter har präglat världsekonomin under en längre tid. Dels att US-dollarn har varit ”the key-currency”, dvs. så gott som all global handel har skett i denna valuta. Och dels har antalet ”produktiva” eller ”reala” investeringar, dvs. investeringar i verksamheter som genererar arbetstillfällen och producerar varor eller tjänster, minskat under de senaste decennierna i USA och Väst-Europa, då den industriella sektorn framför allt har präglats av strategin ”outsourcing”. Denna av-industrialisering av västvärlden har skapat ett tomrum för investeringar, ett tomrum som finansiella produkter på ett framgångsrikt sätt har lyckats fylla. Den höga förväntade avkastningen på finansiella produkter gjorde dessa attraktiva på bekostnad av mer traditionella investeringar, vilka samtidigt blev färre. Den alltmer uppblåsta finansiella bubblan, som när den sprack i USA ställde en mängd låginkomsttagare på bar backe, har sin grundläggande orsak i av-industrialiseringen i västvärlden, vilken under en längre tid har ställt samma grupp människor utanför arbetsmarknaden eller slussat dem till låglöneyrken inom servicesektorn. Inget annat land än USA hade klarat av en så pass dramatisk av-industrialisering, detta på grund av att US-dollarn är ”the key-currency” – den höga omsättningen på finansmarknaden genom utländskt kapital har hållit ekonomin vid liv.

Den traditionelle riskkapitalisten har fått konkurrens på efterfrågesidan på finansmarknaden. Ett allt snabbare informations- och kommunikationsflöde binder samman säljare och köpare på en global marknad. En aggressiv marknadsföring av finansiella produkter har nått ut till nya aktörer. Dessa aktörer är resultatet av en större förändring som präglat samtidskulturen och benämns finansialisering. Kultursociologen Randy Martin menar i boken Financialization of Daily Life att detta fenomen dels behöver förklaras empiriskt, och dels kan fungera som begrepp för en analys av samtiden.

Som empiriskt fenomen fångar finansialisering in olika företeelser, som t ex att nationalstaters budgetar idag styrs i högre grad av svängningar på finansmarknaden än av politiska överväganden, att många företag idag har finansiella avdelningar vars insatser i många fall kompenserar för förluster i kärnverksamheten, den reala produktionen, eller att 77 % fondsparar i Sverige, 94 % om PPM inräknas (siffror från Finansmarknadsrådet, 2007).

Den svenska historiken kring finansialisering startar 1979 då allemanssparande skattesubventioneras, 1985 avreglerar riksbanken affärsbankernas kreditgivning, vilket leder till en expansion av banklån som finansierar bl a en växande bomarknad. 1986 startar börs-sm vilket stimulerar och inskolar småsparare i börskulturen. 1998 införs pensionsreformen som innebär stora investeringar i olika fonder kopplade till börsen.

Som analytiskt begrepp fångar finansialisering in vad David Harvey benämner som en maktförskjutning bort från produktion och till finansvärlden. Uttryckt på ett annat sätt: från Fordism till finansdominerad kapitalism. Finansialisering kan även benämna det nya förhållningssätt som präglar vår privatekonomi och som omfattar mer än enbart handlingar relaterade till en finansiell marknad. Det är i hög grad ett förhållningssätt som genom krediter möjliggör en ökad konsumtionsnivå idag, med en stark förhoppning om en stabil tillväxt som garanterar framtida inkomster för att täcka överkonsumtionen. Det fångar även in den fortfarande starka trenden att omforma hyreshus till bostadsrätter, vilket skapar ytterligare utrymme för kredittagande. Det har gjort en hel del av oss privatekonomiskt riskexponerade via t ex vårt boende (instabila räntenivåer och bostadsmarknader), vårt sparande (fonder eller traditionellt sparande hos insolventa banker) och givetvis via pensionssparandet. Men denna privatekonomiska riskexponering omfattar inte alla grupper i samhället, och frågan är vilka systembevarande effekter det för med sig för de grupper som är riskexponerade. Dessa är knappast välrepresenterade bland demonstranterna som vill ockupera Wall-Street, och deras motsvarigheter i andra delar av världen.

De flesta av oss har blivit medaktörer och därmed delaktiga till skapandet av finanskrisen. Det är vi som har bidragit med riskvilligt kapital till den globala finansiella marknaden. I sin avhandling i företagsekonomi Hit med pengarna! problematiserar Dick Forslund den aggressiva marknadsföringen av finansiella produkter som har syftat till att förändra vårt sparbeteende och vår moraliska hållning gentemot pengar. I den finansiella sektorn är risker i samband med investeringar kalkylerbara och prissatta. Lekmannen, däremot, är oftast inte riskmedveten utan kvar i ett traditionellt ”spar”-tänkande. Vi har blivit, mer eller mindre medvetet, medaktörer genom vårt fondsparande, våra barns fondsparande, vårt pensionssparande och investeringar i andra finansiella produkter.

Finansialiseringen är en del av en större samhällsförändring som kan beskrivas som ett skifte från kollektiva lösningar på olika problem till ett individuellt risktagande. Begreppet responsibilisation fångar in denna förändring från en annan vinkel och fokuserar ett decentraliserat ansvarstagande. Valfrihetssamhällets baksida problematiseras som del av en institutionaliserad individualisering. Och mitt i detta står vi med våra överbelånade hus och lägenheter medan en ny bankkris ofrånkomligen verkar torna upp vid horisonten.

Print Friendly

Vad andra säger

  1. Varhegy Feb 6, 2012 vid 22:58 #

    Frågan är vad som händer när vi kastrerar kapitalismen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>