Den osynlige humanisten

Förra veckan tillbringade jag i Barcelona för att delta i The 5th International Conference on Weblogs and Social Media. Innan avresa var mina förväntningar ganska höga eftersom konferensen hävdades erbjuda ett unikt tillfälle för forskare från såväl tekniskt orienterade discipliner som samhällsvetenskapliga sådana att utbyta erfarenheter och ta del av kreativa sammandrabbningar.  Jag såg framför mig hur spännande diskussioner skulle uppstå om spänningen mellan teknologi och det sociala, om systemutveckling och vardaglig användning och om hur vi ska förstå det faktum att en mängd sociala relationer i dag medieras genom olika slags tekniska konstruktioner.  Läs vidare »

Sociala algoritmer och burkat skratt

Med jämna mellanrum läser jag bloggar såsom Mashable, SocialTimes och TechCrunch för att hålla mig någorlunda uppdaterad om trender inom teknik och medier. För någon dag sedan läste jag en text där Jennifer Van Grove diskuterar Katango, en ny iPhone-app som möjliggör ”group and private messaging /…/ that automatically groups together your contacts by life stage or activity”. I texten talas det lyriskt om hur appen bygger på en algoritm som gör det möjligt att kategorisera kontakter och relationer efter sociala interaktioner som tidigare har ägt rum. På sätt och vis kan därför den här tjänsten, i likhet med många andra av sitt slag, förstås som en mekanism som övertar grundläggande sociala funktioner i människans liv. Läs vidare »

Stickande funderingar

Sedan jag stickade mina första centimeter i den bruna manchestersoffan i Finspång i början av 80-talet har innebörden av stickning och handarbete förändrats. Det som då var en vardagssyssla har via ”totalt ute” gått till att nu vara ett uttryck för såväl för ”förfiiining” som politiskt motstånd. När jag var liten stickade min mamma jämt, liksom min farmor och faster. Ute i solen, framför TV:n, på tåget växte det fram tröjor, strumpor, västar och vantar i deras respektive stilar och design. Därtill kom virkade gardiner, broderade dukar och annat smått och gått. De hade alltid något projekt på gång. Själv virkade jag kulpåsar som jag sålde till mina klasskompisar för fem kronor styck, och otaliga grytlappar. Trettio år senare har jag äntligen lärt mig att sticka strumphälar (hurra!) och går och känner på garnerna i garnaffären och drömmer om framtida kreationer. Läs vidare »

Högre utbildning: penningförvärv eller bildning?

Ett av Sveriges största och kanske enda genrebidrag till världslitteraturen är 1900-talets arbetarlitteratur. Denna genre skapades av de så kallade ”proletärfärfattarna” som debuterade under 1900-talets första hälft (t.ex. Moa Martinsson och Ivar Lo-Johansson numer kan vi läsa t.ex. Christain Lundberg och Elsie Johansson). Visserligen är proletärförfattare en problematisk term och många som ryms under begreppet vill inte inordnas däri, man vill helt enkelt inte bli benämnd som någon särart bland författarkollegor. Proletärförfattare var och är förstås riktiga författare och varför då bli förknippade med en social position och ett kollektiv baserat på klasstillhörighet. Men det visade sig att det fanns ett intresse för berättelser från just denna sociala position och om detta kollektivs projekt. Dessa erfarenheter av folkhemmet var unika, viktiga och hade aldrig förr beskrivits. Läs vidare »