Garfinkel är död – länge leve Garfinkel

jogging

Jag har länge varit förtjust i etnometodologi, denna sociologins subversiva trickster som tycks göra allting fel. Få verkar dela min inställning. Etnometodologi betraktas som inåtvänt, kryptiskt, bagatellartat, intetsägande och lönlöst.

Och vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt. Etnometodologin ställer inte upp några hypoteser som kan testas, den formulerar ingen behändig begreppsapparat, ingen metod i stil med ”gör först A, sedan B och därefter C”, ingen teori i stil med ”samhället består av…” och det är svårt att förstå vad den har kommit fram till.

Det är rentav mycket svårt att förstå vad etnometodologins grundare Harold Garfinkel hade på hjärtat eftersom han skrev så snårigt. Inte blir saken bättre av att han nyligen dog (den 21/4 2011).

Ändå finns den, etnometodologin, och den har överlevt många trender. Den finns förmodligen för att den säger något väsentligt som ingen annan sociologisk gren klarar av. Den visar hur social ordning produceras ”inifrån”, av människor själva, i ett sömlöst och invecklat samarbete, med hjälp av gester och ord och praktiker som tycks befinnas sig utanför det sammanhang där de åstadkoms men som i själva verket är identiska med detta sammanhang.

Etnometodologi är läran om de metoder människor använder för att skapa igenkännbar, observerbar och förklarlig ordning. Ordningen ser inte alls skapad ut; tvärtom ser den ut som ett Durkheimskt socialt faktum, en ovanifrån eller utifrån kommande objektiv sanning.

Och så är det väl i samhället. Saker och ting bara är, känner man, men skapat är det ändå. Etnometodologer intresserar sig för hur det går till.

(I ett kapitel om kön som vardaglig konstruktion i Carl-Göran Heidegrens och min bok Den interagerande människan har jag gjort ett längre försök att förklara etnometodologi. Kön bara är, tycks det ofta, men det skapas oavbrutet.)

Vad ska vi göra med etnometodologin? Använda den för att utforska det ordningsskapande som konventionella samhällsvetare tar för givet? I så fall är projektet stort, mycket stort.

Begreppet accountable, ungefär ”förklarlig” eller ”förklarbar”, är centralt. Garfinkel menar att människor strävar efter att göra sig och sina sociala sammanhang accountable. Garfinkels berömda vardagsexperiment gick ut på att bryta mot människors förväntningar genom att bete sig oförklarligt (breaching experiments), varpå metoder för att ”göra förklarlighet” kunde blottas.

Man behöver exempel för att förstå. Exemplet jag tänker på är inget experiment utan helt alldagligt.

Jag joggar i stan. Jag kommer alltså springande i ett visst tempo. Framför mig går ett par. Den ena vänder sig om när han hör mina steg, kastar en blick, synar mig sekundsnabbt, vänder tillbaka. Jag och mina snabba steg på trottoaren är förklarade.

Jag är en joggare, jag springer som en joggare, jag ser ut som det, tar ut stegen som en joggare, jag springer förbi paret som en joggare. Jag nuddar dem inte, jag stirrar inte på dem, jag säger inget till dem, jag springer inte som om jag ville leka eller skrämmas, som om jag skulle hinna med bussen eller som om jag flydde.

I denna stund sköter jag mina handlingar så att de blir just jogging och ingenting annat. Mitt beteende blir förklarligt, accountable. Hur gick det till?

Svaret är en lång historia, en etnometodologisk historia, som ytterst handlar om social ordning.

Men vårt ordningsskapande består inte bara av min springstil, mitt klädval, mitt ansiktsuttryck, mina subtila markörer av medlemskap i en joggingkultur (eller vad vi ska kalla det), osv.

Det består även av den blick jag fick där på trottoaren och mannens ordlösa huvudvändning, av de sätt med vilka vi alla gör oss erkända och observerade, förklarliga och förklarbara i detta sammanhang.

Och det svåraste: detta sammanhang är dessa sätt.

Print Friendly

Vad andra säger

  1. Sara Eldén Jun 14, 2011 vid 11:30 #

    Tack för en bra text David! Jag blir sugen på att läsa din och Carl-Görans bok. Men en sak känner jag inte riktigt igen mig i, nämligen din beskrivning av etnomedodologins ”utanförskap” inom sociologin. Vad ser du i så fall som ”mainstream”? I de perspektiv jag jobbar med – familjesociologi/personal life, genussociologi etc. – lyfts etnometodologin ofta fram som en viktig utgångspunkt. Men det är klart, de kan kanske knappast anses vara mainstrem. Fast det får mig ändå att fundera över hur vi skapar centrum – periferi…

  2. David Wästerfors Jun 14, 2011 vid 14:08 #

    Du har rätt, det blir aningen förenklat eller tillspetsat. I vissa miljöer är ju knappast etnometodologi perifert. Och man skulle rentav kunna säga — som jag tror jag läste i någon nekrolog över Garfinkel — att denna skola har influerat alla nu verksamma sociologiska riktningar men utan att alltid nämnas. (Alla sociologer tvingas förklara hur människor gör så att X eller Y blir verkligt, etc. på ett helt annat sätt än man gjorde på 1950-talet, till exempel.)

    Det jag hade i tankarna var mer hur etnometodologi representeras i läroböcker, konferenser, anslagsutlysningar etc. men också i småprat sociologer emellan. Och så är det säkert i någon mån en självvald och ”önskad” position, den relativa perfiera positionen, alltså.

  3. Åke Nilsén Jun 21, 2011 vid 11:07 #

    Det är ännu en tung förlust för sociologin att Garfinkel lämnat oss. Han höll en låg profil, utåt sett, den var säkerligen självvald, men oförtjänt om man ser till hans bidrag till sociologins corpus. Som elev till Talcott Parsons och med läsfrukter från Alfred Schutz lyckades han förena dessa inriktningar och överbrygga motsättningar på ett sätt som Parsons och Schutz aldrig själva lyckades med (i en brevväxling i samband med utgivningen av ”The Structure of Social Action”).
    Min läsning av Garfinkel kan komplettera Davids och fokuserar sammanhanget, men i ett delvis annat ljus. För Garfinkel är mening kopplat till sammanhang, vilket betyder att olika sammanhang ger handlingar olika mening. Om vi tar David som joggare igen, så ger sammanhanget denna handling mening och om vi är överens om sammanhanget så kan en konsensus uppstå om handlingens mening. Men om timmen är sen (och joggaren inte har en neongrön väst på sig, vilket i det specifikt svenska sammanhanget ger en legitim tillgång till det offentliga rummet) kan handlingen mycket väl uppfattas som att den ingår i ett annat sammanhang, ett hotande sådant. Detta gäller handlingar såväl som språket. Olika sammanhang ger våra ord olika mening, dvs den lexikala meningen av ett ord underordnas den mening som sammanhanget ger. Här anknyter Garfinkel till Wittgensteins tankar om ett språkspel i ”Filosofiska undersökningar” som publicerades samma år som Garfinkels ”Studies in Ethnomethodology” 1967.
    Det går alltså att urskilja olika sammanhang i det dagliga livet och jag antar att det något ovetenskapliga uttrycket ”social kompetens” till viss del handlar om en kompetens i att urskilja olika sammanhang och anpassa sig till dessa. En spännande fortsättning på denna analys är att undersöka om det finns universella sammanhang som helt enkelt bygger på praktiker som uppstår på grund av det gemensamma i ”människans villkor”. Den hotande situationen i det offentliga rummet är antagligen ett universellt sammanhang. Däremot är det mer tveksamt med David som joggare, detta är snarare ett lokalt sammanhang som bygger på en modern livsstil. Detta är givetvis även en annan spännande fortsättning, vilka lokala sammanhang går det att urskilja?

  4. David W. Jun 23, 2011 vid 19:46 #

    Intressant (och tack för kommentaren!) — utan att invända mot din tolkning som sådan tror jag mig ändå våga påstå att ”görandet” (praktikerna, etnometoderna) står i centrum i etnometodologin, snarare än ”mening” som kidnappats av symboliska interaktionister, om man ska vara petig. Hur uppstår sammanhanget? Garfinkels svar är ”members’ ways”.

    Och det universella sammanhanget? Att skapa ordning, att göra saker och ting ”accountable” (och det på ett ”accountable” sätt), detta dolda men allmänna projekt bildar nog ett sådant sammanhang, så att det sociala framstår som ting (”working out Durkheim’s aphorism”).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>