Vad är egentligen nytt med Google Wallet?

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/8e/Billet_qui_brule.jpg?uselang=sv

För några dagar sedan släppte Google-bloggen information om att Google Wallet – en betaltjänst för smartphones – har haft sin första offentliga betatest. Att ha plånboken i mobilen är dock inget nyskapande för betalningsprocessen vill jag hävda, men däremot är möjligheterna att förse konsumenten med information och samla in densamma om konsumenten revolutionerade.
Karl Marx och Friedrich Engels skrev 1848 i The Communist Manifesto att ”all that is solid melts into air, all that is holy is profaned” vilket kanske är en av de mest träffsäkra beskrivningarna av vår samtid inom den sociologiska litteraturen. Vad gäller pengar så understryker Georg Simmel behovet av tillit (vilket jag tidigare påpekat) till det monetära medlet – och de institutioner som står bakom det. Som en radiopratare i P1 beskrev det för en tid sedan så är det just därför monarker, som ska signalera stabilitet och förutsägbarhet, återfinns på sedlar och mynt, republiker brukar istället satsa på antingen tidigare presidentereller viktiga tänkare.

Möjligheten att förändra peningens karaktär, från sedel och mynt till en ren informationstransaktion, påminner starkt om övergången från valuta med faktiskt metallvärde till valuta med representativt värde. Det senare är så vi känner monetär valuta i dagens samhälle, en sedel eller ett mynt som tillskrivs ett värde baserat på att användaren kan lita på att den senare kommer kunna använda valutan för att byta till sig något annat. Denna process genomfördes igen vid införandet av betalkortet och internetbanken. Den solida valutan byttes ut mot en abstrakt information på en datorskärm eller ett bankomatkvitto – som representerar sedlar och mynt. Från det speciella värde som sedeln hade till en mer profan siffra – som skulle kunna vara vilken som helst – givet en annan kontext (3000 är bara 3000 kronor när det finns i en ekonomisk kontext).

I teorin skulle valuta kunna vara vad som helst – så länge den som byter en vara mot valuta kan lita på att valutan kommer att kunna bytas mot andra varor i ett senare skede. Att det förändras från kreditkortsbolag till applikationskonstruktör, eller ett samarbete mellan dem, förändrar egentligen inte formen eller innehållet. Men, konsekvensen blir att användaren måste lita på Google eller andra tredjepartstillverkare – precis som vi måste lita på bankerna och kortföretagen vid användning av betal- och kreditkort, betalningen i sig skiljer sig egentligen inte. Bankerna är, med vissa specifika undantag, företag som alla andra. Det finns altså ingen egentlig skillnad på betalning mellan Google Wallet och ett VISA-kort – i motsats till vad som hävdas i deras reklamfilmer. Det kan helt klart jämföras med t.ex. TwitterGowalla och Facebook, som i kombination med ”smartphones” faktiskt skapade nya sätt att kommunicera.

Skillnaden ligger istället i det kontextuella – hur information om köpvanor och innehav av kundkort i olika butiker kan synkroniseras för att skapa mer individampassad marknadsföring. Brukar jag köpa en produkt så kommer jag också att bli informerad om när den är på extrapris i min matbutik. Å ena sidan kan det framstå som positivt – jag missar inga erbjudande och slipper reklam för produkter som jag inte köper. Å andra sidan är syftet onekligen att få mig att köpa mer än vad jag annars skulle ha gjort – och skapa onödig konsumtion. Informationen om mig och min position i ett internationellt informationsnätverk är en vara i sig – och jag måste lita på att Google inte säljer den till någon som kan använda den på ett sätt som t.ex. skulle kunna föra mig mot mer och mer ohållbara konsumtionsvanor – både för min privatekonomi och för samhället i stort. Sociologen Manuel Castells myntade begreppet ”Nätverkssamhället”, klart inspirerad av Simmel. Han menade (redan) 1996 att information är den egentliga hårdvalutan i dagens samhälle, och att det är information om pengar – snarare än ekonomiska medel – som utbyts. Genom det ökar också det individuella behovet av att bedöma information. I en liknande linje argumenterar sociologen Richad Sennett, som understryker förflyktigandet, eller i alla fall en föreställning om förflyktigande, av samhällets institutioner till en sfär av generella, individualiserade livsval – precis som att pengarna blir en del av ett generellt, individualiserat informationsflöde genom digitalisering.

Med risk för att framstå som konspiratorisk så ska det understrykas att Google – precis som alla andra aktiebolag – först och främst ett ansvar mot aktieägarnas intressen. Kan dessa intressen vara skadliga för Googles användare i längden?

Jag ser dels hur anonymiserade tjänster för ekonomiska transaktioner, mot en avgift från användaren, blir ett alternativ. Således betaler användern i form av information om köpvanor, som kan kontextualiseras med sökvanor på Internet, facebookuppdateringar etc., eller pengar – en utpräglad informationsekonomi – där de  med små ekonomiska medel inte har något annat val än att ge upp informationen. Det i sin tur skapar en mer utpräglad marknadsföring mot dem och erroderar deras ekonomi ytterligare. Vilket skapar en klassklyfta. En möjlig lösning är förståss en motsvarande produkt som inte syftar till att tjäna pengar för ett företag – utan till att förbättra människors liv. Teknik är trots allt ett medel för att hjälpa mänskligheten, om det används på rätt sätt.

Lite fyndigt och poetiskt ställer jag så frågan: Var finns det plats för en kondom i Googles plånbok?

Print Friendly

Vad andra säger

  1. Erfnax Jun 9, 2011 vid 21:51 #

    Varför kalla det kommunistiska manifestet för ”Communist Manifesto”, och sedan också citera den engelska översättningen?

    ”Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras” står det i den svenska översättningen, tillgänglig på s a m m a webbsajt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>