Hur blir man sociolog (och andra svåra frågor)?

hur-blir-man-sociolog

I början av 2011 lät forskarna Niclas Berggren, Henrik Jordahl och Charlotta Stern publicera en undersökning av partisympatier bland svenska samhällsvetenskapliga forskare. Undersökningen kommenterades i en rad olika sammanhang där sociologer vid återkommande tillfällen pekades ut som en grupp med suspekta politiska sympatier. Under rubriken ”så röstar kvakademikerna” skriver ledarskribenten Per Gudmundson i raljerande ordalag att undersökningen i fråga visar att en stor del av sociologerna sympatiserar med vänsterpartiet. Med en analytisk skärpa som enbart en ledarskribent på Svenska Dagbladet kan frambringa frågar han sig sedan ”om man blir vänsterpartist av sociologin eller tvärtom”.

Denna lustighet markerar ett tydligt brott i sociologins historia med tanke på att Peter Berger i början av 1960-talet noterade att det finns mycket få skämt om sociologer. I sin bok Invitation till sociologi kommenterar han detta faktum:

Detta är sorgligt för sociologerna, särskilt om de jämför sig med sina mer gynnade sysslingar, psykologerna, som i stor utsträckning har övertagit den sektor av amerikansk humor som förr upptogs av prästerskapet. En psykolog som presenteras som sådan vid en bjudning blir omedelbart föremål för ansenlig uppmärksamhet och besvärad munterhet. En sociolog kommer under samma förhållanden troligen inte att möta större reaktion än om han hade presenterats som försäkringsman.

Orsaken till detta förargliga ointresse finner Peter Berger i det faktum att sociologer inte ingår i den allmänna föreställningsvärlden i lika hög grad som psykologerna gör. Denna tanke var en viktig utgångspunkt för oss när vi påbörjade arbetet med sociologerna.se eftersom vi upplevde att sociologin och dess analytiska fördelar inte uppmärksammades i tillräckligt hög grad. Vi ställde oss frågan om det fanns ett tillräckligt intresse för sociologi i Sverige och funderade över om vi kanske skulle skriva på engelska för att åtminstone få några läsare. Till slut bestämde vi oss för att skriva på svenska och ständigt ha i åtanke att vi ska skriva sociologi för dem som inte nödvändigtvis är sociologer.

Det har nu gått en dryg månad sedan vi publicerade det första inlägget och vi har sedan dess publicerat 16 texter med varierande tematik som tillsammans omfattar drygt 12000 ord och som har blivit föremål för diskussion och kommentarer omfattande ungefär 5000 ord. Under denna tidsperiod har vi haft drygt 3000 besök från knappt 1800 unika besökare som i genomsnitt tillbringar strax under fem minuter på bloggen för att läsa ungefär 3,5 sidor per besök. Att en nystartad sociologisk blogg får så pass många besök och leder till förhållandevis hög grad av interaktion är fascinerande och kan fungera som en fingervisning om att det finns ett behov av sociologisk reflektion och information om sociologisk forskning. Måhända är vi på väg mot en situation där Peter Bergers oro kan stillas och det blir möjligt att skämta om sociologer på ett något mer finurligt sätt än vad Per Gudmundson lyckades med i ovan nämnda artikel.

Det engagemang som ligger bakom sociologerna.se väcker en rad frågor om vad det innebär att vara sociolog och att tänka sociologiskt. Hur blir man sociolog? Det är en fråga som inte sällan ställs på Google (dock inte lika ofta som frågan ”hur blir man social”) men som i flera avseenden är svår att besvara. Givetvis går det att plugga sociologi för att därefter ha den formella behörigheten att kalla sig för sociolog. Oavsett om studierna bedrivs i Lund, Uppsala, Stockholm, Göteborg eller Halmstad så kommer frågan  om vad sociologi är och vem som kan betraktas som sociolog att dyka upp. Det kommer troligtvis att förklaras att sociologin ofta faller tillbaka på klassisk respektive modern teoribildning och att sociologin är en fråga om att, med viss teoretisk och metodologisk variation, utforska övergripande frågor som ofta formulerades redan i sociologins barndom. Kanske kan det vara fråga om hur social sammanhållning är möjlig eller hur maktrelationer och sociala hierarkier når legitimitet. Betyder i sådana fall detta att sociolog är något man kan ”vara” eller är det snarare något som måste levas och praktiseras genom att att jämt och ständigt göra sociologi?

Frågan om vad som legitimt kan betraktas som sociologi har flertalet seminarier och konferenser försökt avhandla under årens lopp. Det kanske kan tyckas vara lite märkligt att det inte finns någon överenskommelse om vad sociologi är i sammanhang där alla deltagare antingen är doktorer, docenter eller professorer i ämnet. Skulle något liknande kunna ske om diskussionen rörde naturvetenskapliga ämnen såsom exempelvis fysik eller matematik? Trots min begränsade kunskap i dessa discipliner tvingas jag svara nej eftersom sociologi snarare är att betrakta som en praktik som ständigt står i relation till den samtid vari den praktiseras och som dessutom utgör föremål för analys. Det är av den anledningen som sociologerna.se uttryckligen har ”samtiden som destination” och vi är övertygade om att sociologin ständigt måste omvandlas i takt och samklang med att världen runt omkring oss förändras.

Med sociologerna.se vill vi göra sociologin ”social” genom att engagera oss  i vår samtid och bjuda in till diskussion och reflektion. Vi vill öppna upp forskningsprocessen (på ett sätt som har beskrivits i ett tidigare inlägg) och visa att sociologi är en fråga om praktiker och processer snarare än leverans av färdigtänkta alster. Vi vill ställa frågor som förhoppningsvis leder till vidare samtal. Utan våra läsare är det en omöjlighet och vi vill gärna veta mer om vad ni tycker om vårt arbete och de texter vi skriver. Ni är mer än välkomna att kommentera och att dela med er av era tankar. Lika välkomna är ni att ”gilla” oss på Facebook för att på det sättet kunna följa och engagera er i det som händer på den här sajten.

Print Friendly

Vad andra säger

  1. aa Jun 8, 2011 vid 14:06 #

    Sociologi har ju fått en ganska starkt vänsterstämpel, iaf som jag upplever det. Även har ju ämnet fått stämpel av ett radikal feministiskt, genus ämnet där vetenskap får stå tillbaka för politiska mål och politiskt perspektiv.

    En lite mer generel reflektion är ju också att Psykolog är en skyddad yrkestitel, att kalla sig Sociolog kan ju vem som helst göra om man vill, utan både utbildning eller kunskap i ämnet.

    • Martin Berg Jun 9, 2011 vid 18:57 #

      Den kritik du för fram har jag mött vid flera tillfällen och varje gång ställer jag mig lika frågande till vad den grundar sig på. För att finna några radikalfeminister vid landets olika sociologiska institutioner krävs det mer än en ordentlig ansträngning och likaså kommer en närmare granskning av genusvetenskapen (som ibland men långt ifrån alltid bedrivs av sociologer) visa att det är fråga om något helt annat än en politisk verksamhet. Knäckfrågan i detta ligger dock i huruvida sociologi (och närliggande ämnen) är politiska till sin karaktär. Den förvirring som ibland uppstår så fort politiskt engagemang sammanblandas med sociologisk analys härrör från det faktum att sociologin, till skillnad från psykologin som du lyfter fram som exempel, är känslig för strukturer. Att synliggöra strukturer är på ett sätt en politisk praktik. Men likväl bör det noteras att det i lika hög grad är en politisk praktik att bortse från dem. I det avseendet inbegriper all vetenskap – oavsett om vi har att göra med samhälls- eller naturvetenskap – en politisk dimension. Att synliggöra sina utgångspunkter och att arbeta med dem reflexivt är något som många sociologer gör och det tror jag är en bidragande faktor till varför sociologin, som du skriver, har fått en stark vänsterstämpel.

  2. Kristina Martinsson Jun 19, 2011 vid 22:14 #

    Det hade varit intressant att få veta vilket parti som landets ledarskribenter röstar på…men just det, dom är ju liberaler och objektiva per definition!

  3. Petra Torgilsson Okt 30, 2011 vid 13:19 #

    Ja, jag håller med Kristina M. Vad är egentligen objektivitet? Eller snarare – finns det någon som egentligen är riktigt objektiv? De flesta som uttrycker en undran eller en kritik av samhället och dess olika fenomen har ju sin utgångspunkt inom någon avdelning av politiken. Och politiker lyssnar ju till forskning av olika slag – varför är det bara vissa forskningsriktningar som stämplas som ”politiska”?
    Vad roligt med den här bloggen förresten. Jag blev tipsad av en medstudent och jag ser fram emot att kunna läsa mera här.

  4. vesko burazor Maj 26, 2012 vid 23:09 #

    En tanke , eller närmare sagt den sociologiska vissionen som tränger sig igenom byggnader och på samma sätt kastar en kritiskt ( inte arrogant ) blick på företeelserna som händer runt om kring en . För en sociolog som kommer i kontakt med olika byggnader som innehar människor kan , enligt mig , se saker och ting på ett närmare och klarnare sätt som försvårar själva vistelsen där. På så sätt är sociologi som ett akademiskt ämne riskabelt i den bemärkelsen att klokhet dominerar över ytlighet som råder dessvärre i vardagen som omger oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>