McFacebook och den sociala snabbmaten

För några år sedan såg jag Morgan Spurlocks film Super size me som på ett fascinerande sätt visade på farorna med det som McDonalds presenterar som mat men som i verkligheten tycks vara produkter som inte ens hungriga (om än helt ideologiskt okänsliga) mikroorganismer vill tugga i sig. Inspirerad av den här filmen lät Christer Olsson genomföra ett experiment där han studerade vad som hände med ett Happy Meal som fick stå för sig själv i ett år. Trots att den så klart har tilldragit sig några skavanker efter ett år i ”livet” är denna ”maträtt” fortfarande så gott som intakt. Vad detta exempel pekar på är just att McDonalds tillhandahåller någon form av produkter vars värde som mänsklig föda är knappt och som har en förmåga att helt enkelt vägra gå ur tiden. På ett liknande sätt talas det med jämna mellanrum om hur Facebook och andra sociala medier på ett eller annat sätt omformar och lagrar sociala skeenden. Personlig information och sociala interaktioner blir där inte längre knutna till ett ”här och nu” utan förevigas i databaser där relationer mellan individer, handlingar och platser sammankopplas. På samma gång tycks det vara fallet att den kommunikation som slussas genom Facebooks olika kanaler är reglerad till såväl sin form som sitt innehåll. Är det möjligt att föreställa sig Facebook som ett slags social snabbmatsrestaurang där socialiteten skalas ned till hastiga mekanismer och där det som en gång utgjorde det sociala samspelets innehåll aldrig, likt ovan nämnda Happy Meal, tycks försvinna?

Läs vidare »

Lögnaktiga småttingar

Men, hur kan du intervjua barn? Ska man inte undvika det? Barn ljuger ju så mycket.

När jag berättar om mitt pågående forskningsprojekt, där jag tar utgångspunkt i barns berättelser om omsorg, möts jag ofta av reaktioner av just denna typ, inte sällan från kollegor eller andra väl insatta i samhällsvetenskaplig kvalitativ forskning. Det har fått mig att fundera över bilden av barnet i samhället idag, liksom hur detta påverkar forskningen och den kunskap vi producerar. Läs vidare »

Din offerkofta är politisk

Oh, min kropp, gör mig till en människa som alltid ställer frågor! /Franz Fanon, 1971

Det är första föreläsningen på sociologikursen. Studenterna tittar på mig. Några ser ut som levande frågetecken och undrar hur i helsike de någonsin ska förstå något. Andra rynkar på näsan och har ”flum!” skrivet över hela ansiktet. Vad spelar det för roll vad olika gubbar har sagt om symboler, klassamhället och den ökad reflexivitet hos den moderna människan!? Varför ska man lära sig att det finns något som heter emotionellt arbete?! Hade jag inte kunnat välja en vettigare utbildning?! Vad blir man om man studerar sån’t här?! Någon enstaka student verkar förstå vad jag pratar om. Läs vidare »

Garfinkel är död – länge leve Garfinkel

Jag har länge varit förtjust i etnometodologi, denna sociologins subversiva trickster som tycks göra allting fel. Få verkar dela min inställning. Etnometodologi betraktas som inåtvänt, kryptiskt, bagatellartat, intetsägande och lönlöst.

Och vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt. Etnometodologin ställer inte upp några hypoteser som kan testas, den formulerar ingen behändig begreppsapparat, ingen metod i stil med ”gör först A, sedan B och därefter C”, ingen teori i stil med ”samhället består av…” och det är svårt att förstå vad den har kommit fram till. Läs vidare »

Vad är egentligen nytt med Google Wallet?

För några dagar sedan släppte Google-bloggen information om att Google Wallet – en betaltjänst för smartphones – har haft sin första offentliga betatest. Att ha plånboken i mobilen är dock inget nyskapande för betalningsprocessen vill jag hävda, men däremot är möjligheterna att förse konsumenten med information och samla in densamma om konsumenten revolutionerade.
Läs vidare »

Vart är livet på väg? Genforskning, skuld och ansvar

Det är förhållandevis enkelt att förstå intresset i att identifiera sjukdomars uppkomst och orsaker. Sedan förra sekelskiftet har det framarbetats alltmer sofistikerade metoder för att fastställa om kroppen fungerar som den ska eller inte. Genom analys av inre organ, vävnader och vätskor urskiljs varför till exempel celler inte delar på sig normalt, varför kroppstemperaturen höjs eller huvudet värker. Ett berättigat intresse och ett intresse till stor del grundat i sökandet efter svar på ”varför” – ett sökande efter ”därför”. Läs vidare »

Hur blir man sociolog (och andra svåra frågor)?

I början av 2011 lät forskarna Niclas Berggren, Henrik Jordahl och Charlotta Stern publicera en undersökning av partisympatier bland svenska samhällsvetenskapliga forskare. Undersökningen kommenterades i en rad olika sammanhang där sociologer vid återkommande tillfällen pekades ut som en grupp med suspekta politiska sympatier. Under rubriken ”så röstar kvakademikerna” skriver ledarskribenten Per Gudmundson i raljerande ordalag att undersökningen i fråga visar att en stor del av sociologerna sympatiserar med vänsterpartiet. Med en analytisk skärpa som enbart en ledarskribent på Svenska Dagbladet kan frambringa frågar han sig sedan ”om man blir vänsterpartist av sociologin eller tvärtom”. Läs vidare »

Reflexiva är vi allihopa

Så lyckas du i karriären, med kärleken, i föräldraskapet, med husrenoveringen. Vi omges idag hela tiden av budskap om möjligheten att få det bättre. Möjligheten att forma ditt liv. Och det är du och ingen annan som gör det.

Om detta har det tänkts och skrivits mycket inom sociologisk forskning. Thomas Ziehe talar om den ökade görbarheten, Thomas Johansson om makeovermani, om självhjälpskultur, plastikkirurgi och curlingföräldrarskap. Jag själv har skrivit om populärterapeutisk kultur för par och om hur (könsstereotypa) ideal om ”goda par” reproduceras tack vare tron på att allt är möjligt bara du gör ditt pararbete. Läs vidare »