Facebook Places och den elektroniska flanören

fbplaces2

De senaste dagarna har Facebook Places ökande popularitet uppmärksammats i bloggosfären såväl som av E24, Dagens Media och SvD och det förklaras vilka platser som är mest frekventerade. I de avslutande raderna i SvDs artikel frågas hur det kommer sig att krogen Riche är den mest populära restaurangen att checka in på. Handlar det om att den här typen av tjänster har fått störst genomslag i ett visst socialt segment eller är det snarare så att incheckningen, som reportern Adam Erlandsson skriver, säger ”något om vilken typ av etablissemang vi helst berättar för våra vänner att vi frekventerar”? Likartade frågor ställs av bloggaren Hans Kullin som menar att incheckningen så klart är en fråga om att berätta för andra var vi befinner oss någonstans men det är också en handling som syftar till att ”måla en bild av oss själva så att vi framstår inför andra på ett visst sätt”. Det är därför en fråga om, som bloggaren Göran Fröjdh uttrycker det, ”att skapa en illusion om det goda livet”.

Hur ska användnadet av den här typen av tjänster förstås? Är det fråga om att vi vill berätta för andra människor om var vi befinner oss eller handlar det snarare om att berätta vilka vi är (eller kanske vill vara)? I slutet av 2010 genomförde jag en studie (12 kvalitativa intervjuer) av användare av Gowalla och Foursquare (Facebook Places lanserades i Sverige först senare och som kuriosa kan nämnas att dess logotyp sägs föreställa en fyra inramad i en kvadrat som genomborras av en pil; en ”foursquaredödare” kort sagt) för att undersöka hur och varför den här typen av tjänster används.

Jag tog min utgångspunkt i det faktum att många forskningsrapporter om internet fortfarande bygger på en problematisk gränsdragning mellan ”online” och ”offline” och tyckte mig här se hur dessa närmaste kollapsade. Detta antagande visade sig till viss del vara berättigat men med tiden fick jag en mer nyanserad förståelse som istället pekade på att den här typen av platsorienterade tjänster bidrar till att det fysiska och det digitala rummet penetrerar varandra men dock att gränsen dem emellan trots allt inte till fullo löses upp.

I den artikel (publiceras i november 2011, se nedan för referens) som min studie resulterade i framkom i huvudsak två teman som knyter av till de frågor som detta blogginlägg inleddes med. För det första visar jag hur den här typen av tjänster möjliggör en närvaro i sociala sammanhang som inte bygger på rumslig närvaro. För det andra visar jag hur dessa tjänster inte alltid uppmuntrar till interaktion utan snarare (med tanke på att det i stort är en fråga om att ta del av andras incheckningar eller helt enkelt visa upp vilka platser man besöker) ett slags interpassivitet.

Att checka in på platser är tvivelsutan en social handling men det är viktigt att notera hur det inte alltid är en fråga om något lekfullt. Snarare har vi att göra med handlingar som är förknippade med en konstant medvetenhet om den andres blick och tänkbara reaktion. Detta är inget som är unikt för Facebook Places, Foursquare eller Gowalla utan något som, vilket tidigt förklarades av sociologen Erving Goffman, är en fundamental byggsten i det vardagliga sociala livet. På ett eller annat sätt presenterar vi alltid en bild av oss själva som är nära förbunden med det sociala sammanhang vi befinner oss i och de önskningar och/eller förväntningar som där är rådande. När dessa sociala processer blir digitalt uppburna hamnar vi emellertid i en annan situation. Självpresentationen blir inte längre något som sker i ett omedelbart ”nu” utan sprids snarare ut i såväl det digitala rummet som i det urbana landskapet och möjliggör därmed en passiv men simultan närvaro på en rad olika platser och situationer.

På sätt och vis så bidrar den här typen av tjänsten till framväxten av en elektronisk flanör som i viss mån planlöst rör sig i stadsrummet men som också noggrant iakttar sina egna och andras handlingar. I det avseendet fungerar platsorienterade tjänster som verktyg för att filtrera sociala skeenden samtidigt som en från-närvaro möjliggörs (vi är närvarande i vår frånvaro och kanske även frånvarande i vår närvaro), vilken bidrar till att deltagande i sociala sammanhang inte kräver en rumslig eller fysisk närvaro. Detta får konsekvenser för hur självpresentation äger rum och i min studie framgår det tydligt att incheckningen är en viktig del i att arbeta med denna i strategiskt hänseende. Att checka in på en plats (eller att låta bli att så göra) blir många gånger en strategi för att stärka det ”personliga varumärket” (ett begrepp som ofta återkom i intervjuerna men som jag personligen inte är särskilt förtjust i). Detta för med sig att tanken om sociala kanaler som ett slags förlösande och frihetsuppmuntrande verktyg utmanas och som exempel kan följande rader från artikeln lyftas fram:

The electronic flâneur appears to be quite lonely yet highly interconnected and, in a sense, very anxious; as if its very existence hinges upon social recognition, in digital as well as physical space.

Att ständigt få veta var ens vänner är eller har varit gör det enkelt att utforska det urbana rummet men detta bidrar samtidigt till att incheckningar utvecklas till ett slags reglerande mekanism genom vilken individen själv och hans eller hennes vänner ständigt blir föremål för ett slags ömsesidig övervakning. I detta finns det stora möjligheter för en utveckling av människors sociala samspel men det är viktigt att aldrig glömma bort att det bakom varje incheckning ofta döljer sig en hel del strategiskt tänkande.

Jag ser fram emot att se hur den här typen av tjänster utvecklas och på vad sätt de kommer att användas i människors vardagsliv. Att det numera går att checka in på platser genom Facebook är troligtvis en viktig väg till en bredare spridning (att Facebook närmast frammanar en besatthet hos den bredare massan framgår inte minst av att ”gilla-knappen” nyligen fick stå modell vid namngivandet av ett barn) och när antalet användare är tillräckligt stort börjar marknadskrafterna att vakna. Frågan som då kommer att bli än mer aktuell än någonsin är hur friheten att interagera och kommunicera med våra vänner påverkas av att det sociala flödet passerar och färgas av kommersiella kanaler och krafter.

Referens

Berg, M. (2011, kommande). Checking in at the Urban Playground: Digital Geographies and Electronic Flâneurs. In F. Comunello (Ed.), Networked Sociability and Individualism: Technology for Personal and Professional Relationships. Hershey: IGI Global.

Uppdatering 2011-06-16: Texten kan nu läsas i fulltext (om än i en ”pre-publication version”).

Print Friendly

Vad andra säger

  1. Tomas Wikström Maj 18, 2011 vid 18:59 #

    Det är säkert så att platser som förknippas med status – både i konventionell mening och i en uppsjö av mindre konventionella bemärkelser – kommer högst upp på rankinglistorna. Artikelförfattaren talar t ex gärna om när han går på gymmet. Själv har jag avslöjat att jag suttit på fik eller passerat förbi kyrkor. Intresseklubben antecknar.

    I likhet med alla möjligheter som sociala media erbjuder kan också den här användas på olika sätt. En sådan är att namnge egna platser, inte i första hand för att våra vänner absolut måste besöka dem utan för att vi tycker de är på något sätt är värda att bli kända. Det är ju ett oerhört kraftfullt sätt att publicera en geografisk nod och ge den en innebörd. Egentligen är det ju mycket roligare att jag har en relation till en plats och förknippar den med en viss känsla eller händelse än att jag för sjuttielfte gången checkar in på Riche.

    Om sedan någon gång någon annan skulle checka in på en plats som jag har namngivit skulle jag nog bli väldigt omskakad.

    • Martin Berg Maj 18, 2011 vid 22:20 #

      Visst är det så att vissa platser förknippas med status medan andra inte betraktas som lika intressanta att visa upp för dem som utgör ens sociala nätverk. Du har helt rätt i att jag i stort sett alltid checkar in på gymmet och i viss mån blir det till en fråga om att markera att jag verkligen har varit där. Under en period lät jag bli att göra det och det dröjde inte länge innan jag fick frågan om jag hade slutat träna. I de intervjuer som ligger till grund för artikeln som här omnämns var det tydligt att platsen blev till en del av självpresentationen och att incheckningen fungerade som en länk mellan det rumsliga och det personliga. Det är förvisso inget unikt med tanke på att det i alla tider har funnits platser på vilka det är mer eller mindre önskvärt att befinna sig. Det som fångade mitt intresse var möjligheten att simultant upprätta synliga relationer till flera platser och låta dessa utgöra grund för ett slags geografiskt och socialt utspridd självpresentation. När det sedan kommer till möjligheten att på egen hand skapa platser eller geografiska noder vars betydelse är högst personlig så var detta något som ofta togs upp till diskussion i intervjuerna. Det finns ett flertal platser som mer eller mindre är att betrakta som fantasifulla skapelser (i den mening att de inte överensstämmer med någon form av officiell karta över stadsrummet) vars mening vissa gånger är helt privat medan den andra gånger delas av en mindre grupp människor. Ett tydligt exempel på sådana platser är Bjørn Nørgaards ”Treenighet” som på Gowalla kallas för ”världens fulaste fontän”. Huruvida den tillhör världens fulaste fontäner eller ej låter jag vara osagt men detta exempel pekar trots allt på möjligheten att låta ett slags digital geografi växa fram som kan bli till en viktig del i ett socialt samspel. Det finns dock krafter som aktivt motverkar en sådan lekfullhet, inte minst den typ av ”street team” som på uppdrag av de olika tjänsteleverantörerna arbetar med att städa upp bland platser som inte kan sägas stämma överens vad som antas uppfattas som en fysisk verklighet och geografi.

  2. Pingback: Reflexiva är vi allihopa | Sociologerna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>